Det är fan inte värt att gilla någon.
Det är väl klart, vet inte alla som sätter sej i ett förhållande
att det kommer ta slut förr eller senare och att någon
kommer bli sårad?
Egentligen fattar jag inte hur man kan våga ha ett förhållande, man är väl rädd mest hela tiden.
Tillslut blir allt bara fel, man blir avundsjuk för man är så rädd att mista personen.
Ändå är kärlek det bästa som finns, äre inte så?
Och inte kallar jag kärlek "one night stand" och
myskväll med någon framför tvn.
Kärlek är när man är två stycken,
som gillar varandra hur mycket som helst.
När man är tillsammans och är "vi" mot världen.
Du och jag, liksom. Det är kärlek och det är underbart?
Visst äre de, men måste det va så himla krongligt emellan allt..
Varför kan vi inte bara "leva lyckliga i alla våra dar"..
Fan vad det här är komplicerat.
Fan vad jag hatar att såra eller se människor som är ledsna.
Och fan vad jag hatar folk som inte kan tala sanning, folk som bara säger saker rakt ut, utan att mena de? Utan att dom ens märker att dom säger nåt..
Hur kan folk bli kär, utan att veta vem man är?
Kan inte bara alla hålla käften och sluta fjeska, tala sanning.
Jag menar är det så jävla svårt att tala sanning .
Jag tycker det är skit lätt.
Vet man inte vad man vill, så vet man inte. Det är svårt..
men nån gång måste man ju ta reda på de.
Nån gång vet man vad man vill.
Men man behöver väl inte göra annat folk vimsig i luvan.
Jag är vimsig, för du vet inte vad du vill,
du säger saker och du ljuger.
"du" vet inte vem du är för "du" är, ni.
Ni vet ingenting.
Det är inte värt att gilla någon.
Det är väl klart, vet inte alla som sätter sej i ett förhållande
att det kommer ta slut förr eller senare och att någon
kommer bli sårad?
Egentligen fattar jag inte hur man kan våga ha ett förhållande, man är väl rädd mest hela tiden.
Tillslut blir allt bara fel, man blir avundsjuk för man är så rädd att mista personen.
Ändå är kärlek det bästa som finns, äre inte så?
Och inte kallar jag kärlek "one night stand" och
myskväll med någon framför tvn.
Kärlek är när man är två stycken,
som gillar varandra hur mycket som helst.
När man är tillsammans och är "vi" mot världen.
Du och jag, liksom. Det är kärlek och det är underbart?
Visst äre de, men måste det va så himla krongligt emellan allt..
Varför kan vi inte bara "leva lyckliga i alla våra dar"..
Fan vad det här är komplicerat.
Fan vad jag hatar att såra eller se människor som är ledsna.
Och fan vad jag hatar folk som inte kan tala sanning, folk som bara säger saker rakt ut, utan att mena de? Utan att dom ens märker att dom säger nåt..
Hur kan folk bli kär, utan att veta vem man är?
Kan inte bara alla hålla käften och sluta fjeska, tala sanning.
Jag menar är det så jävla svårt att tala sanning .
Jag tycker det är skit lätt.
Vet man inte vad man vill, så vet man inte. Det är svårt..
men nån gång måste man ju ta reda på de.
Nån gång vet man vad man vill.
Men man behöver väl inte göra annat folk vimsig i luvan.
Jag är vimsig, för du vet inte vad du vill,
du säger saker och du ljuger.
"du" vet inte vem du är för "du" är, ni.
Ni vet ingenting.
Det är inte värt att gilla någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar