Love is all ?

Kärlek, det är nog fan livet de.
Jag tror inte att man skulle klara sej utan de, lr gör man?
Egentligen har jag mest tyckt att kärlek gör
ont, är förvirrande och fram för allt svårt.
Men idag gör jag inte de.
Jag tycker att alla förtjänar kärlek, och kärlek det kan
liksom komma från så mycket.
Från en kompis, ens föräldrar, pojkvän/flickvän.
Nåt som gör än glad, kärlek är nåt som ska få än att känna
sej lycklig och glad. Kärlek ska få än att må bra.
Jag är less på att vara ensam nu, jag tror inte att
jag är en sån person, som jag kanske trodde att jag var.
Men det betyder inte att jag har begått ett misstag, för att
ta reda på vem jag är. Men jag tror jag vet de nu. Vem jag är.
Och jag är en sån som inte vill inte vara ensam.
Jag är nog en sån som inte kan vara ensam,
kanske för att det skrämmer mej och är det värsta jag vet.
Jag hatar det.