Viss musik, är det nåt speciellt med.
Eller egentligen all, men vissa låtar är det något extra med.
Undra om det är för att dom är så fruktansvärt jävla bra
eller om det bara är för att kroppen pirrar av dom.
Det kanske är för att det finns så mycket känslor i musik.
Det är inte klokt egentligen.
Jag kan slå på en låt jag inte hört på hur länge som helst,
och jag behöver inte tycka att den fortfarande är bra, men jag
blir ändå rörd av den , och det kommer fram så himla mkt minnen.
Bara av en liten låt asså, bara första meningen som kommer
man på allt som hänt under perioden man spelat låten
som en galning, allt bara kommer fram och man minns precis
vart man satt när man lyssnade på den, och hur man kände, om
man var kär eller ledsen, om man var överlycklig eller om
man bara satt och lät låten göra en drogad.
Jag kommer ihåg hur personer i närheten reagerat på låten,
jag kommer ihåg att jag verkligen nötte låten, och att den fick
mej att bli ledsen, bara för att den är så jävla bra.
Eller jag vet inte om den är så jävla bra egentligen, men
det är skönt att lyssna på den eftersom jag minns allt de jag saknar.
Och jag minns det jag vill minnas, det som får mej att må bra.
Minnen som får mej att må bra? vaa..
Haha, det känns faktiskt som om hela insidan av min
kropp går sönder när jag hör låten,
och jag minns allt jag inte vill minnas.
Jag vet inte varför det är så svårt att säga de..
Men jag vill inte minnas det jag minns när jag lyssnar på låten,
men jag kan inte sluta lyssna på den för jag vill känna det onda,
jag tror jag vill försöka gå tillbaka och minnas hur jag kände då.
Jag vill nog att det ska va som då, när jag lyssnade på låten.
Men ibland känns det som om jag ångrar typ hälften av mitt liv,
för jag tyckte att mitt liv började när jag träffade dej.
Jag vet inte varför, och det känns hemskt att säga de , att jag inte
vill minnas, att jag inte vill att det ska ha hänt, men ändå
var det de bästa som hänt mej och jag vill känna det igen?
Visst är det knäppt, jag förstår säkert mindre än vad ni gör när
ni läser det här, ändå vet jag inte vad jag skriver och det
känns väldigt upp och ner och himla invecklat.
Men det är ju just vad det är, det är väl de jag försöker berätta.
Så jag tror att jag inte vill minnas , bara för att jag vet hur jag
mår nu, och det får mej att må sämre när jag vet
hur bra jag mådde då.
Men egentligen, så kommer jag be till gud att aldrig glömma
någonting av allt vi gjort tillsammans och alla underbara stunder.
För dom kommer jag att vilja minnas sedan.
Men just nu, vill jag inte veta någonting, jag vill egentligen bara
här ifrån och slippa se allt, dej och alla andra.
Det känns som om jag vill fortsätta, och jag försöker
men det går inte, det är skit svårt, jag vill bara härifrån..
Få en knuff och liksom lite hjälp, ni fattar? Lite hjälp att gå vidare.
Få hjälp att få känna det där jag vill känna, med någon.
Jag vill att det ska kännas, i mej.. som det kändes då.
För jag älskade att se hur upprörd du blev när jag för säkert
tvåtusen fyrahundra andra gången satte på låten igen, och
du blev arg och tyckte att jag skulle stänga av.
Eftersom du hört nog av låten och tyckte att den sög.
Haha jag minns att jag bara tyckte att den blev bättre och bättre.
Jag struntade egentligen i dej, och det gör jag nu med,
så du ska få höra låten igen min vän.
Eller egentligen all, men vissa låtar är det något extra med.
Undra om det är för att dom är så fruktansvärt jävla bra
eller om det bara är för att kroppen pirrar av dom.
Det kanske är för att det finns så mycket känslor i musik.
Det är inte klokt egentligen.
Jag kan slå på en låt jag inte hört på hur länge som helst,
och jag behöver inte tycka att den fortfarande är bra, men jag
blir ändå rörd av den , och det kommer fram så himla mkt minnen.
Bara av en liten låt asså, bara första meningen som kommer
man på allt som hänt under perioden man spelat låten
som en galning, allt bara kommer fram och man minns precis
vart man satt när man lyssnade på den, och hur man kände, om
man var kär eller ledsen, om man var överlycklig eller om
man bara satt och lät låten göra en drogad.
Jag kommer ihåg hur personer i närheten reagerat på låten,
jag kommer ihåg att jag verkligen nötte låten, och att den fick
mej att bli ledsen, bara för att den är så jävla bra.
Eller jag vet inte om den är så jävla bra egentligen, men
det är skönt att lyssna på den eftersom jag minns allt de jag saknar.
Och jag minns det jag vill minnas, det som får mej att må bra.
Minnen som får mej att må bra? vaa..
Haha, det känns faktiskt som om hela insidan av min
kropp går sönder när jag hör låten,
och jag minns allt jag inte vill minnas.
Jag vet inte varför det är så svårt att säga de..
Men jag vill inte minnas det jag minns när jag lyssnar på låten,
men jag kan inte sluta lyssna på den för jag vill känna det onda,
jag tror jag vill försöka gå tillbaka och minnas hur jag kände då.
Jag vill nog att det ska va som då, när jag lyssnade på låten.
Men ibland känns det som om jag ångrar typ hälften av mitt liv,
för jag tyckte att mitt liv började när jag träffade dej.
Jag vet inte varför, och det känns hemskt att säga de , att jag inte
vill minnas, att jag inte vill att det ska ha hänt, men ändå
var det de bästa som hänt mej och jag vill känna det igen?
Visst är det knäppt, jag förstår säkert mindre än vad ni gör när
ni läser det här, ändå vet jag inte vad jag skriver och det
känns väldigt upp och ner och himla invecklat.
Men det är ju just vad det är, det är väl de jag försöker berätta.
Så jag tror att jag inte vill minnas , bara för att jag vet hur jag
mår nu, och det får mej att må sämre när jag vet
hur bra jag mådde då.
Men egentligen, så kommer jag be till gud att aldrig glömma
någonting av allt vi gjort tillsammans och alla underbara stunder.
För dom kommer jag att vilja minnas sedan.
Men just nu, vill jag inte veta någonting, jag vill egentligen bara
här ifrån och slippa se allt, dej och alla andra.
Det känns som om jag vill fortsätta, och jag försöker
men det går inte, det är skit svårt, jag vill bara härifrån..
Få en knuff och liksom lite hjälp, ni fattar? Lite hjälp att gå vidare.
Få hjälp att få känna det där jag vill känna, med någon.
Jag vill att det ska kännas, i mej.. som det kändes då.
För jag älskade att se hur upprörd du blev när jag för säkert
tvåtusen fyrahundra andra gången satte på låten igen, och
du blev arg och tyckte att jag skulle stänga av.
Eftersom du hört nog av låten och tyckte att den sög.
Haha jag minns att jag bara tyckte att den blev bättre och bättre.
Jag struntade egentligen i dej, och det gör jag nu med,
så du ska få höra låten igen min vän.