Innanför dörren

Jag måste bort härifrån.
Folk, varför hör ni inte av er?
Vad gör jag för fel ,för mina vänner hör aldrig av sej längre.
Det känns som om allt jag har här, försvinner.
Jag har bara mindre och mindre saker kvar här, att stanna för.
Varför skulle jag.. stanna .
Jag har ingenstan att åka när jag kliver utanför dörren.
Jag har ingen att vara med, utanför dörren.
Jag har ingenting att göra med världen,utanför dörren.
Det är så det känns.
Jag vill aldrig gå ut, men ändå känns det som om
det tar livet av mej, att vara här.
"Innanför dörren".

Jag vill bara kunna öppna dörren och gå ut,
fattar ni vad jag menar?
Känna sej sådär fri, som man gör ibland.
Bara kunna gå ut, känna sej fri och bara vara så jävla glad.
Vara på en plats man älskar med folk som man älskar.
Och folk som älskar än tillbaka.
Bara sånna som man kan lita på,
sånna som gör en så förbannat lycklig.
Jag skulle skratta hela dagarna, och känna mej trygg om nätterna.
Jag skulle alltid vilja vakna, och leva en ny dag.
Jag kan inte sluta le, när jag skriver det här.
Jag kan inte sluta leva mej in i det,
känna hur underbart livet kan vara.
Känna hur lycklig personer kan göra än.
Visst känns det underbart att veta att man bara behöver göra
så lite, för att få en annan människa att känna så mycket.
Det är så otroligt att jag är rädd att vissa inte kan förstå..