Alla hjärtans dag

Idag är det alla hjärtans dag
och min mamma fyller år.

Jag antar att jag kommer sitta upp och ner
hela dagen, och inge göra ett dugg.
Men man ska fan inte klaga, för det brukar oftast
få någon annan jävel att må bättre.
Men ibland undrar jag varför ödet satt mej här.
Till vilken nytta ?
Det finns ju en anledning, det tror jag.
Jag tror på ödet, fast jag fattar inte vad jag ska
lära mej utav det här ?
Jag hoppas bara att någonting bra och roligt
ska hända mej, något som gör mej glad.
Men inte då, hela resten av mitt liv kanske ser ut såhär.
Jag kanske ska leta i hela mitt liv, efter lycka
vänner och kärlek.
Jag kanske aldrig hittar de, det kanske är meningen ?
Eller så kanske..
Ne, det är såhär nu, det blir bättre sedan.
Och då kommer jag ha fattat varför ödet satt mej här
och vad egentligen jag har lärt mej.
Jag har folk som bryr sej, alla har folk som bryr sej.
Fast det är lättare att inte se de, än att se de.
Undra varför det är så, och folk har oftast svårt att
visa att vi egentligen bryr oss, varför de .
Ska det vara så jävla svårt att visa känslor och visa
att man finns det är ju inte klokt.
Det är lättare att bara skita i folk och låssas
att man inte bryr sej,
fast det egentligen låter svårare.
Jag tycker själv att det är svårt att visa att man bryr sej.
Ibland kommer det inte ut, de man vill ska komma ut.
Man kanske är rädd att bli bortstött om man
försöker, men vad gör de egentligen
man har visat att man bryr sej, oavsett om personen
stöter bort en eller inte.
Det spelar ju ingen roll, grejen var ju bara att visa
att man bryr sej, det har man ju gjor då.
Lätt som en jävla plätt eller hur ?