Fuck fuck fuck

Jag saknar sofie,
och vart än på skolan jag är så finns det
alltid en vägg eller en bänk där det står tei ♥ jon.
Jag saknar thomas sundh men han kan inte ens
be mej dra åt helvete, så jag tycker han själv kan
ta och dra någonstans.
My words they don't come out right but
I'll try to say I'm happy for you.
Allt som var bra har försvunnit.
Jag och jon, jag saknar känslan men det kommer aldrig bli vi igen,
det är bara känslan som gör en snurrig,
jag hatar det här, jag lever liksom i minnen.
Det är fan inge bra, att leva i minnen, vad är de för liv.
Det gör oss ledsna och istället för att sitta och leva
i gamla minnen som aldrig kommer tillbaka så varför
inte sätta igång att skapa nya.
Jag vet, för det är svårt.
Minnena gör oss trygga tror jag.
Det är någonstans man har varit, det är någonstans man är
fast i det förfluta, det är liksom ingenting man
kan radera, det är ju ett minne.
Men det är nåt som redan varit och det är de som ska
finnas kvar men inte levas i, vi skapar nya och vi lever i dom.
Dom blir de förflutna, vi skapar nya och vi lever i dom.
Jag sitter fast.
Jag saknar en bästa vän, min bästa vän.
Jag tror såhär, att man har bara en enda bästis i livet.
En enda som man känner så här som jag gör, för.
Den man känner sej trygg med, och den som får en att känna
de lilla extra, som ingen annan kan få en att känna,
det är bara en riktig bästis som kan få en att känna de.
Visst, när man var liten hade man bästisar hit och dit.
Men nån gång i livet tror jag att man hittar den "riktiga bästisen"
det känner man, man känner att man hör ihop
och man känner att det är med den man vill vara.
Jag är liten och har hela livet framför mej, visst .
Men jag vet att jag aldrig kommer ha en sån bästis som sofie.
Det är bara så det är.
Och jag kommer aldrig känna så som jag gjorde
den tiden det var vi, hon och jag.

Det kanske inte är det lättaste att förlora både kärleken och
sina bästa vän på samma gång.
Det är nog just då, man behöver dem båda som mest.
Fuck fuck fuck.
Jag vet att det är en blogg, jag vet att min pappa
tycker att jag är knäpp och dum som skriver om mitt
privatliv för hundra människor .
Men jag bryr mej inte, och jag vet att min mamma inte
tycker om när jag skriver att jag mår dåligt och vill här i från.
Hon gillar inte att jag skriver att jag inte vill vara hemma.
Men jag vill inte vara hemma och jag mår dåligt.