Det är två känslor

Att hitta de man saknar, verka kunna ta en evighet.
Jag vet inte om jag orkar vänta, men vad ska man göra.
Vad är det jag saknar, jag skulle kunna göra allt för att veta.
Hitta den där känslan, undra om det är kärlek.
Ibland känns det så hopplöst, där inne.
Det känns så tomt, så kallt.
Det är svårt att förklara en känsla men jag försöker.
Det känns tomt, som om det inte finns någonting där inne,
och ibland när jag tänker på de så känns det kallt.
Det är nog känslan jag har, det känns tomt.
Och när jag tänker på det så blir det kallt.. det är skumt.

Jag saknar nog nån som alltid finns där, nån annan än min mamma.
Någon som bryr sej och någon jag kan göra glad.
Någon som man alltid kan vända sej till, som alltid är där liksom
aldrig lämnar en, jag tror det är svårt att hitta en sån
men jag tror att det är en sån, vi alla behöver.
Jag menar ju inte att bara för att jag inte har någon,
så är det svårt att hitta någon.
För jag vet, och jag tror att det är så många "där ute" som
har någon, som finns där och bryr sej.
Det är underbart, och det är en fantastisk känsla.
Behåll den, eller kom ihåg den. känn den!
Det är inte i varje sekund livet är så njutbart.
Det är inte alltid vi kommer ha någon som finns där,
dom kommer och går, livet vänder och vrider sej.