Det finns i huvve

Det är ganska imponerande att det är så mycket som
kan fara omkring och grubblas över i huvudet,
bara på en femton åring, det är skumt.
Jag förstår inte hur det kan få plats så mycket,
vart sover allt liksom vart finns platsen?
Tänk bara på allt som far igenom vårat
huvud under en dag, det är ju inte klokt.
Tankar och känslor som vi känner
och börjar fundera över.
Det skulle ju vara behändigt att ha som ett
usb minne man kan lägga in allt på
och sedan stoppa undan och spara.
Eller slänga och glömma.
Jag är en sån som är rädd för hur livet ska bli.
Jag är nog rädd för att göra fel,
för att det ska bli fel.
Men vad är rätt, det vet jag inte ens.
Jag vet inte hur jag vill att mitt liv ska se ut, och bli
men ändå är jag så rädd att förstör de och göra fel.
Jag är mest rädd för att vara ensam.
Och egentligen fattar jag inte vad jag tänker när jag
är så fast bestämd på att flytta till umeå.
Ibland tror jag att jag flyttar för en helt annan anledning,
men ibland känns det liksom som att
jag vill de här, jag vill gå skola där, jag vill flytta dit.
Men jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre,
jag vet inte vad jag vill.
Förut så var det verkligen att jag hellre tog livet av mej,
än att gå på boberskolan i ånge.
Men nu är jag fan osäker, ibland känns det bara som
äh va fan jag stannar här, jag börjar på boberg
och gör som dom flesta, jag bor hemma jag stannar här.
Men när jag tänker så, så vet jag inte vad jag
tänker egentligen, vem jag tänker på.
För när jag hör mej själv säga de, så är det helt fel.
Det är ju inte jag, jag är inte den som kommer stanna,
jag är inte den som kommer gå el i ånge och jubla över
att vi bara behöver sitta på stol och bli utbildad ändå?
Jag tar för mej, jag vill leva och leva för mej är att kämpa.
Ni vet, kämpa för de vi vill.
Jag vill lära mej de jag vill bli och jag vill se världen.
Och jag vill inte bara vinna på triss,
och flytta och resa bara för att jag ha råd.
Jag vill flytta och se världen, för att jag vill, för att jag
förskänar de och för att jag jobbar.
För att jag kommer lyckas, det är de jag kämpar för.
Men tankarna gör en snurrig, det är ju så.
Det är mycket väl säkert mer än en anledning att jag vill bort.
Och jag vet inte riktigt vilken av anledningarna jag ska se.